A Barozda együttes honlapja

Folket, 2000-10-23

Uppskattat sväng med Barozda

När Kulturföreningen Tontroll på lördagskvällen ställde till med en spel- och danskväll på Contrast i Eskilstuna så gav folkmusikgruppen Barozda, numera hemmahörande i Eskilstuna, en uppskattad konsert och spelade folkmusik från Transsylvanien, Ungern och Rumänien.

 

IFÖRDA SVARTA KLÄDER, svarta skor och tillika svarta bredbrättade hattar erövrade Barozda scenen, Csaba Harkó, fiol, Lajos Toró, altfiol och Josef Simo, kontrabas.
Jenny Tidman och Patrik Andersson bidrog med svensk spelmansmusik, till övervägande delen polskor.
Dessutom framförde en grupp musikskoleelever under ledning av Patrik Andersson ett par nummer i folkton. Besökarna kunde ta del av dansinstruktioner i såväl svensk som ungersk folkdans med möjlighet under den senare delen av kvällen att få utöva vunna färdigheter.

Folklig tradition
Iförda svarta kläder, svarta skor och tillika svarta bredbrättade hattar erövrade Barozda scenen, Csaba Harkó, fiol, Lajos Toró, altfiol och Josef Simo, kontrabas. Gruppens medlemmar härstammar från den ungerska minoritet, som i dag lever i Transsylvanien, numera en del av Rumänien.
De kom till Sverige för ungefär tio år sedan och spelar den gamla folkmusik, som sedan lång tid tillbaka funnits på landsbygden i hemlandet.
Den här kvällen framförde den polske dansaren Aleksander Dybowski några typiska folkdanser till gruppens musik. I den ungerska traditionen är, som på så många andra håll i världen, dansen och musiken tätt sammanflätade.
Och den folkliga traditionen har en gemensam nämnare, människors inneboende behov av att få uttrycka och förmedla känslor.
Dansen och musiken blir spegelbilder av de liv människorna lever. Den ungerska och transsylvanska folkmusiken har starka kopplingar till österlandet men bär också influenser av västerländsk konstmusik. Sin nuvarande form har den nått under 1700- och 1800-talet men melodierna går tillbaka till Medeltiden och tidigare.

Rytmisk dragkamp
Musiken har en starkt rytmisk karaktär. Att se Simo på basen och Toró på violan är att beskåda en dragkamp mellan en progressiv kraft med stark betoning av ettan (och trean) i takten och en tillbakahållande kraft med lika stark betoning av tvåan (och fyran). Inom detta spänningsfält placerar Harkó melodistämman och han gör det så lätt, så lätt även när det bär av i ett hiskeligt tempo.
Just melodispelet på fiolen har starka drag av den västerländska konstmusiken.
Harmoniskt är den gamla folkmusiken från den här delen av världen modal till sin karaktär, melodin överlagras huvudsakligen med durterser, vilket ger den en sällsam klang för ett tonalt tränat öra.
Men framförallt, detta är musik som det svänger om, den är starkt suggestiv och kan mycket väl i rytmiskt avseende jämföras med musik inom områdena jazz, rock och blues i de fall när "off-beat"-karaktären är särskilt uttalad.
Men en viktig skillnad ligger däri att här börjar man regelmässigt långsamt och avslutar i ett rasande tempo, en ingrediens som ytterligare spär på det suggestiva elementet.
Efter Barozdas konsert spelade Jenny Tidman och Patrik Andersson svensk spelmansmusik med nerv och finess varpå följde ett framträdande av elever från musikskolan. Kvällen på Contrast blev en fin folkmusikalisk upplevelse. Just i utbytet mellan olika kulturtraditioner kan vi lära oss att finna likheterna och uppskatta olikheterna och därigenom öka vår förståelse för varandra.

LEIF LINNSKOG